Tar Finlandsbåten, lägger om min strategi

En kommentar
 
Ok, det är inte särskilt flashy, men på något sätt måste vi lämna landet. M/S Mariella heter det sättet. 177 meter metall som på grund av någon naturlag jag fortfarande inte förstår flyter som ett gammalt uppblåst lik i vattnet.
 
Blev den jämförelsen för grov? Synd! Här på deblogg är vi inte rädda för att vandra till kanten av den goda smaken och sedan snubbla över den, svärandes.
 
Var var jag? Finlandsfärjor! Flytande nöjespalats för Östersjöns hedonister. Hasardspel, billig alkohol, lössläppta äldre folk som tröttnat på livet. Pick your poison. Jag och Ellinor är inkvarterade i mitten av skeppet med 5 min gång till närmsta fönster. Så om något händer är den första varningen vi får vattnet som strömmar in under dörren. Jag får lite ”The Shining”-vibbar när vi vandrar genom korridorerna och strax därefter lite hjärtattack-vibbar när en vit katt, stor som en fullvuxen människa, rusar emot oss över den mönstrade mattan. Innan jag hinner göra något drastiskt förklarar Ellinor för mig att det är färjebolagets maskot som härjar runt på skeppet. Ni som åkt finlandsfärja vet dock att sådana här händelser är mycket vanliga ombord. Bara minuter senare blir vi konfronterade av en vilt gestikulerande, lätt förfriskad finsk man som framför våra ögon kastar en ny mobiltelefon i golvet. Under resten av resan låser jag och Ellinor in oss på hytten. Endast där är vi säkra.* Helsingfors/Helsinki/Helsingborg (beroende på hur kul en hade på kryssningen) är betydligt mer zen. Jag och Ellinor tar en lång promenad till vandrarhemmet, spanar in en kyrka som är i sprängd under jord och fikar på Svenska Teatern. Sedan en lugn, tidig kväll med sötpotatispytt (som middag, inte sällskap). Imorgon, Ryssland!
 
*Allt på bloggen kanske inte är 100% sant
 
1 Therése Holmström:

skriven

Så himla roligt att läsa vad ni gör! Ivan du skriver så roligt, sitter här och skrattar :) Kram